”Det jag minns är smaken, sötman i min mun och hur den övertog mig. Jag tror att det var första gången det jag åt förvandlade mig, men jag vet inte säkert. Det är bara ett minne, det första som kommer när jag försöker tänka tillbaka.”
Hon minns mandarinerna, det rostade brödet, hur ett av de första orden var Schwarzwaldtårta. Att en tallrik färdiggräddade pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara ensam hemma på kvällen. Hon minns sin mammas doft, mormors risgrynspudding och första gången hos pappan, hur han lagade en perfekt middag till henne.
Vem var hon? Hur blev hon? Vad är ett beroende, och är det möjligt att återskapa en maträtt? Hon spårar sin uppväxt i minnena av maten, den som lockade och skrämde. Som kan fylla hela hennes sinne och samtidigt hotar att förtära henne. I centrum står matsalsbordet som gått i arv, ett bord tänkt för stora middagar, som hon oftast suttit vid ensam. Hon har tagit med sig det till ettan där hon ska bo, varannan vecka med dottern. Allt hon vill är att överkomma besattheten vid mat — och laga en risgrynspudding som dottern ska vilja smaka.
En memoar fylld av doft, färg och smak. Och starka bilder av maten och människorna som befolkade en ensam flickas uppväxt.
