Tomas såg mycket förvirrat på den unga kvinnan som stod framför honom. Hon hade ett frånvarande uttryck. Det var precis som om hon befann sig någon annanstans. Hon hade i alla fall inte hört vad han hade sagt.
— Ursäkta? upprepade Tomas högt. Men, vad gör du här?
Marina vaknade tvärt upp ur sina tankar och studerade den snygge mannen. Vad skulle hon svara? Sanningen skulle han aldrig tro på. Fast det var kanske det bästa. Hon ville inte tänka på konsekvenserna om han faktiskt trodde henne. Betydde det att hon skulle ljuga för honom? Det kanske var det enklaste, men hon gillade inte att ljuga. Det var nog bäst att hålla sig så nära sanningen som möjligt utan att direkt säga vad hon hade varit med om.
Denna novell har cirka 5 000 ord
