Tolvhundratalets Sverige är ett hårt land. Som träl eller stugsittare är man helt utlämnad åt överhetens godtycke. Att vara träl är att vara rättslös. Man har inte ens någon heder. Ändå finns det lagar och rättskipning. Men om man står utanför det gudfruktiga samhället, finns det kanske ändå någon sorts gudomlig rättvisa?
