«I går kväll befann jag mig på en grusväg, det regnade lätt, jag hade på mig en röd kappa, på fötterna hade jag långa ullstrumpor utanpå finskorna och på huvudet en mask, liksom stirrande upp i himlens fuktiga och kompakta mörker. I ena handen bar jag en jutesäck, i den andra en gammaldags lykta. När jag närmade mig det upplysta huset vid slutet av vägen stannade jag, öppnade lyktan, tände värmeljuset, stängde den lilla luckan, drog ned masken över ansiktet, slängde säcken över axeln, krökte rygg och gick med korta gammelmanssteg fram till ett fönster.»
Ett barn väntar på att födas och en far slår sig ner för att skriva till det. Om vad som väntar, om märkliga fenomen och föremål, människor och djur, vilka alla är en del av det vi kallar världen. Han skriver om snö och om kråkor, om tomten och om tandborsten, om likfärd och om sex. Och mitt under skrivandet med boken kommer en ny familjemedlem till världen.
Karl Ove Knausgård har skrivit fyra årstidsböcker, varav Om vintern är den andra, med dedikationen Brev till en ofödd dotter, vilken i januari ändras till Brev till en nyfödd dotter. Här beskriver han i korta nedslag tillvaron så som den ter sig för honom — livets små mirakel och stora vardagligheter, vilka tillsammans bildar ett slags personlig och slumpmässig encyklopedi.
Om vintern innehåller också flera fantastiska illustrationer av konstnären Lars Lerin.
