Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk.
Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen.
Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå?
Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp.
Men för att hjälpa Sirkka.
Vem är jag som offrar en vän för varm mat?
Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker.
Då hörs ett rykte på sågverket: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan — han har kommit tillbaka!
Sagt om Sågverksungen:
«Det har blivit en varm bok, snudd på allåldersbok. En klassisk arbetarroman, spännande och lärorik.» Boel Söderberg, Nerikes Allehanda
Sagt om Bricken på Svartvik:
«… jag njuter oavbrutet av Vibeke Olssons senaste bok … den är utsökt skriven och gestaltad …» Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet
