«En morgon vaknade Anders, en vit man, och upptäckte att han hade blivit mörkt och omisskännligt brun.»
Anders får panik, sjukskriver sig från jobbet på ett gym och isolerar sig i sin lägenhet. På nyheterna dyker det snart upp rapporter om fler fall av över hela landet. Frågorna kring vad det är som sker blir allt mer akuta, inte bara Anders är bekymrad. Är förändringen övergående? Vilka är det som påverkas? Upplopp utbryter när oron inför förändringarna och dess konsekvenser blir allt mer påtagliga i samhället. Samtidigt som en normalitet sakta återgår till Anders liv.
Mohsin Hamids romaner rör sig i en förhöjd verklighet, nu är han tillbaka med en roman som på ett träffsäkert sätt skildrar vår tids konfliktlinjer.
Inför utgivningen avDen sista vita mannenhar Mohsin Hamid beskrivit hur han fick idén till boken. Efter nästan tjugo år i New York och London plötsligt förlorade sina ”vita privilegier” efter 9/11:
”Jag hade alltid varit en brun man med ett muslimskt namn, men jag hade varit tillräckligt vit — som en relativt välbetald, universitetsutbildad invånare i kosmopolitiska städer — för att ta del av många av fördelarna med vithet. Och nu återkallades mitt partiella medlemskap… Det sårade mig, både förlusten i sig och, senare och kanske ännu värre, insikten om min egen delaktighet i ett orättvist system som hade gynnat mig.”
