«På handfatet står en korg med duschkräm, schampo och små ljuvliga tvålar inpackade i ljusblått papper. Hôtel Montmartre, står det med guldiga bokstäver. Lola skruvar av korken och häller ut lite i handflatan. Krämen är vit och kletig, rinner mellan hennes smala fingrar. Vet du vad det här ser ut som? säger hon och blinkar.»
I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.
Moa Eriksson Sandberg kan som ingen annan skildra känslan av att stå på tröskeln till vuxenvärlden. På exakt, sparsmakad prosa beskrivs en sommar som lågmält men intensivt vänder upp och ner på själva livet. Boken är rikligt illustrerad av Erik Sandberg.
