Göteborgsvitsen, Barnens dag, Gustav Adolfsbakelsen, skolämnet slöjd och musiken till Idas sommarvisa alla är de exempel på företeelser som uppfattas som typiskt svenska men som i själva verket är skapade av svenska judar. För att inte tala om alla övriga avtryck gjorda av judiska konstnärer, författare, politiker och skådespelare. Om dem och många andra handlar den här boken.
Judar har fått bo permanent i Sverige sedan 1770-talet utan att behöva konvertera till kristendomen, även om det länge fanns många restriktioner. Den förhållandevis lilla befolkningsgruppen har alltid varit heterogen med stora socioekonomiska, kulturella och religiösa skillnader. Integrationen har i stort sett varit mycket lyckad.
Intresset för och forskning om judarnas historia i Sverige har ökat avsevärt under de senaste decennierna, men ett översiktsverk har länge saknats. I den här boken ges en sådan helhetsbild. Vi möter enskilda judar men får också veta hur judiska församlingar och andra organisationer vuxit fram och relaterat till det omgivande majoritetssamhället det har ständigt gällt att försöka hålla balansen mellan tradition, förnyelse och anpassning och att förhålla sig till den ständigt närvarande antisemitismen.
