I Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas förgiftar doktorn pastor Gregorius för att rädda pastorns unga fru Helga ur det hon beskrivit som ett motbjudande äktenskap. Men tänk om Helga ljög för doktorn. Tänk om hon utnyttjade att han såg henne som en hjälplös liten kvinnoblomma.
Tänk om allt som sedan skedde var iscensatt av Helga? Inte, som Doktor Glas trodde, av honom själv.
I Åsa Nilsonnes radikala omläsning av Söderbergs roman skildras skeendet ur Helgas perspektiv.
Vi möter en pastor Gregorius som är lätt att älska. En Helga som är mer än nöjd med sitt äktenskap. Det enda som fattas paret Gregorius är barn.
I Fru Gregorius försöker Helga lösa det problemet, men resultatet blir i stället största tänkbara katastrof.
Boken kan läsas som en kärleksroman om ett lyckligt äktenskap. Som en skildring av det kvinnliga livet som löper parallellt med det manliga, till stora delar osynligt för männen. Den kan även läsas som en reflektion över vår mänskliga hybris när vi försöker styra våra egna, eller andras, liv.
