Ikonen i fickan är en samling essäer som diskuterar vårt behov av resor.
Inledningsvis tar författaren upp den yttre resan — Varför reser vi? Vad reser vi till och vad reser vi ifrån? Vi får ta del av både psykologiska och sociologiska rön kring resandet, men tonvikten ligger vid den filosofiska frågeställning som kanske egentligen bara kan ha ett definitivt svar: det vi aldrig kan resa ifrån är oss själva.
Vi får följa med på författarens egen färd. Han gör nedslag som turist på Kanarieöarna, befinner sig i eftertankens och vänskapen Rom, möter skönhetens Paris och avslutar sin färd i reflektionens Venedig. Det blir både en yttre och en inre resa, med ikonens blick som ständigt resesällskap och följeslagare.
Den inre resan är den andliga strävan som alltfler människor i dag känner en så stor längtan efter. Detta behov har funnits lika länge som mänskligheten och författaren låter oss möta en rad olika tänkare och ”inre resenärer” från många olika tidsepoker: Cicero, Seneca, Proust och Dostojevskij för att nämna några. Den inre resans slutstation bjuder också på en diskussion kring mystikens väsen och vårt behov av det heliga.
Det är en livsresa i tre stationer som skildras — behovet av att stanna upp och göra en positionsbestämning, behovet av att söka tröst i skönheten samt mötet med andligheten — i ikonens blick. Ikonen ger med sin på en gång högst konkreta blick och samtidigt andliga inre seende en gestaltning av alla resors yttersta mål — insikt.
