Hon var aldrig ensam. Hon hade aldrig varit det. De var alltid med henne. Om nätterna när hon skulle sova viskade de. De viskade att hon var utvald. De viskade att hon skulle verka tillsammans med dem. De viskade, ropade, skrek. Gör si, gör så. Annars vet du vad som händer.
Jag är egentligen en mörkrädd barn- och ungdomsboksförfattare, som gärna skriver om snälla spöken och glada monster. Men inte alltid. Ibland, allt oftare, har jag skrivit om osaliga andar, förvridna monster, skräck och spänning och död. Ibland håller jag nog på att skrämma livet ur mig själv, och jag hoppas att de som läser mina texter ska få samma obehagliga känsla i kroppen som jag haft när jag skrivit. Jag vill att man ska behöva sova med lampan tänd efter att ha läst något av det jag skrivit för vuxna. Jag vill att man ska må lite dåligt, och jag vill att man ska vilja läsa mer.
Anna Hansson är sedan några terminer tillbaka tjänstledig från sitt jobb som gymnasielärare för att skriva på heltid. Hon bor i ett radhus i Ånge med sin man och den franska bulldoggen Dolly. Hon tycker om att läsa skräck, men vågar inte se på skräckfilm.
