Kaiowas: Ett reportage om fotbolls-VM, landgrabbing och hbtq i Brasilien

Intro — rader inför ett fotbollsmästerskap i Brasilien

Döda migrantarbetare, vräkta familjer, arbetskraft som kommer norrifrån för ett jobb i byggboomen och utnyttjas som slavar. Det är Brasiliens verklighet strax före landet ska visa sig upp sig inför världen, från sin bästa sida.

Det kostar att ligga på topp. Och kostar ännu mer att stå värd för ett fotbolls-VM och ett sommar-OS inom loppet av bara några år. Notan har visat sig bli väsentligt dyrare än vad medborgare fått presenterad för sig före spadarna sattes i jorden. Barcelonas sommar-OS 1992 och Greklands dito 2004 är tydliga exempel, skräcklitteraturen växer om migrantarbetares situation och naturresursernas sinande brunnar inför Qatars värdskap för fotbolls-VM 2022.

I Brasilien — och framför allt Rio de Janeiro som kommer stå värd för bland annat VM-finalen på klassiska Maracanã-arenan — har många börjat visa sitt missnöje med korruptionen och skandalerna inför mästerskapet på absolut tydligaste sätt: de önskar inte ens se sitt älskade landslag lyckas.

Det vore inte värt priset.

Det säger en del.

Det är ändå värt att botanisera i historien. Och särskilt i norr, där matcher i ett fotbollsmästerskap för första gången ska spelas i världens största regnskog: Amazonas. Symbolismen breder ut sig som lianer när det gäller idrott och politik, välgång eller undergång. I de lundar där den facklige ledaren Chico Mendes slogs för mänskliga rättigheter och mördades av samma illegala krafter som i dag nästlats sig in i maktpositioner och kontrollerar allt från gummiindustrin, sojaplantagernas utbredning i djungeln till politikers återvalskampanjer via uppköpta medier.

Hösten 2008 debuterade jag som författare med reportageboken Amazonas: Reportage från jordens lungor, där jag fokuserade på just nämnda teman. I Kaiowás följer jag upp många av dessa teman och adderar ingångar till andra hörn av Amazonas: hbt-personers tillvaro i Pará, berättelsen om guaraní-kaiowásstammarnas öden på 1960-talet, konstkolonialismens sneda leende, land grabbing, slaveriets pågående misshandel av barn, kvinnor och män samtidigt som Brasilien alltmer vecklar ut sig till en av världens i särklass snabbast växande ekonomier.

Och en sång om Chico Mendes.

Med såväl bilder som essäer och reportage berättas det här om ett hörn av en värld i ständig rörelse. Vad som slår en är att det rör sig om en rörelse som sker i sådant oupphörligt tempo och ömsom osynlig tappning att du inte märker av den förrän du är mitt uppe i den.

På samma sätt fungerar djungeln: oupphörligt och ständigt.

Kaiowás tillägnas alla jag hade äran att träffa under min tid som invånare i världens viktigaste lunga.

Klas Lundström, född 1982, är författare och journalist. Sedan 2006 har han rapporterat från ett 20-tal länder världen över för olika svenska medier. Klas bestämde sig för att bli författare i tolvårsåldern och har sedan bokdebuten 2008 gett ut flera reportageböcker, bland annat om Indonesien, Amazonas, Östtimor, svensk guldindustri och döden.